Mamma sitter på fönsterbrädan och lägger patiens med klädnypor. Det är dags att hänga tvätt på balkongen, vilket inte är stimulerande för omgivningen. Jag plockar sönder Rubriks kub. Kanske har jag feber eller är nervös. Det kan bero på mycket, men jag vet att jag ska rymma när mina favoritbyxor hänger på tork.

Jag tar utvägen genom trapphuset, räknar stegen bara för det är tråkigt att gå. Jag krossar inga glasrutor, men utanför hyreshuset dresserar jag humlor i en fryspåse och sen vill de inte flyga. Det är tur att tvätten svajar i vinden, annars hade jag börjat gråta som cirkusdirektören när elefanterna gått i väggen.

Gungan svänger. Det är kul innan jag flyger iväg och landar på sandslottet. Dessutom luktar det kattpiss om kläderna. Det är skönt att mamma är osynlig, ändå vet jag att hon inte heller imorgon kommer få ut patiensen, eftersom jag till slut börjar gräla med nyponbuskar och nyponsoppa och kattpiss är inte att leka med.

/