I början när vi träffades tvivlade jag konstant
Varje gång jag gick från honom fanns i mitt huvud en ny variant
Varianterna handlade alltid om att han mig snart skulle lämna
Även fast inga tecken på det fanns var mitt huvud övertygad om
Att det måste stämma

Ju mer komplimanger jag fick, desto mer letade jag en agenda,
För att någon som han skulle kunna tycka om mig på riktigt, det skulle aldrig hända
Jag var glad med närheten och hängde mig kvar så länge det skulle gå
Att vi skulle bli på riktigt var för mig ett ouppnåeligt mål
En del ville hoppas, en annan del ställde sig in på att springa
Bakom allt var jag trött på muren, allt jag ville var att få brinna

Du sa att du aldrig hade träffat någon med så nedbruten självkänsla som mig, trots allt det där var det ändå inget som skrämde dig

Lisa fick ge mig tips och råd
Och det blir tydligt nu, allt det där hon såg.

Lisa skrev att jag byggt upp något
Som kallas självförsvar,
Ibland är det mer destruktivt
Skadar mer än skyddar och tar
Muren man byggt upp skapar
Mer tveksamheter än försvar
Livet styrs av rädsla, inget över finns ju kvar

Till mig sa hon orden att hon förstår att jag känner
Och agerar som jag gör,
Att jag och någon jag låtit göra det tidigare
Är vars röster jag hör
Jag tror att det är så man ska göra
När man ska få må bra i en känsla
Så skapar jag självskadebeteenden
Då hjärnan blivit fängslad

Psykiatrin sa att de ville utreda mig för ptsd
Jag tänkte jag orkar inte mer,
Vill springa ifrån allt det

Lisa sa att det är bra att jag ser problemet
Och fråga dig själv:
Är det konstigt att du agerar såhär?
NEJ
För du har fått levat i ett destruktivt liv så länge
Där du valt mellan liv och död
Att det enda du ser är överlevnad
Då din hjärna är i nöd

Du letar efter inbillade faror
För att skydda dig själv
Men du går miste om livet
Så länge du inte utgår från
Att han och många andra kanske bara är snäll

Du är rädd för att falla
För att du släpper in något
Som kan få dig att må bra
För att våga möta att du är älskvärd
Att du är någon att ha

Att ta emot kärlek när man lever
Med självhat kan kännas som
En ekvation som är svår,
Men det finns inget som säger att det
Inte steg för steg går
Du får börja med små medel
Försök ta in att han säger att han saknar dig med,
Försök lägga undan gammal vrede

Lisa sa att det kommer att ta tid
Steg för steg fick jag med mig resonera,
Idag delar vi vårt liv

Tack Lisa för att du var bättre än psykiatrin