Mannen och kvinnan promenerade omkring i
vaxkabinettet. Kvinnan sa:
”Det är en riktig människa”, och pekade på
vaktmästaren som stod vid dörren i blå uniform. Mannen
granskade det stela ansiktet, de rosiga kinderna och de
långa, glänsande mustascherna.
Mannen vände sig mot kvinnan, hans läppar särades
men hejdade sig. Rummet fylldes av rörelse.
Vaxdockorna förmådde inte stå stilla längre. De blinkade.
Rätade ut armarna och satte händerna i sidorna. Steg ner
från socklarna. Promenerade iväg likt åskådare.
Vaktmästaren rörde inte en min.
Mannen och kvinnan stod som förstenade.