Nu låg det en arm på trottoaren igen. En helt frisk arm,
utan några skavanker, blåmärken, fläckar eller rynkor.
Mannen stod inför ett dilemma. Han kunde låta armen
ligga kvar, då skulle det vara lättare för dess ägare att
hitta den. Men i så fall riskerade armen att bli överkörd
av en elsparkcykel eller angripen av myror. Inte för att
mannen sett några myror inne i stan, men ändå…
Eller så kunde mannen lägga upp armen på ett
lämpligt ställe där den syntes bra. Fast det var en
vansklig strategi som kunde motverka sitt syfte. Det
kunde bli svårare för ägaren att hitta armen om hen gick
med blicken stint fäst vid trottoaren. Dessutom var det
inte så lätt att hitta ett lämpligt ställe där en arm fick
plats, det var betydligt enklare med en hand eller en fot.
Den präktiga lösningen var förstås att lämna in armen
till Avdelningen för borttappade kroppsdelar. Men det
skulle ju ta halva dagen, tänkte mannen och suckade.