Ordet jag tar i min mun nu är det sista jag kommer att säga.
Efter den sista stavelsen har lämnat mina läppar är det slut.
Jag kommer ej att existera mer.
Endast minnet av mig kommer att finnas kvar.
Jag är sedan länge borta då.
Uppslukad av mitt eget skapade öde, rör jag mig framåt.
Långsamt närmande platsen där jag kommer att säga mitt sista ord.
Öppen och utsatt är den, uttittad och bar är jag.
För varje sekund så närmar sig slutet, eller början på slutet.
Halsen känns som en öken och svetten samlas i pannan.
Mina steg är långsamma och klumpiga på min sista väg.
Snart ska jag säga det, ordet som ändrar allt.
Platsen där slutet kommer är nådd, mina steg tystnar, min hals drar ihop sig.
Nu händer det, här ändras allt, nu finns jag ej mer.
Jag sträcker på mig, tittar ut över min publik och säger ordet.
"Välkomna"