Försöker svälja
alla ord, allt som hänt, hela världens katastrofer
men det fastnar i min hals

Å jag kvävs

i sömnen, i mardrömmar, när jag vaknar
försöker spotta ut er, för att få plats med mer
det är så dimmigt, dassigt, rörigt

Vill bara kunna se klart
men tankar blockerar min sikt
och jag kan inte se er

Å hela värdens händelser kretsar kring mig som om jag vore en planet

men ändå gråter jag framför teven till nyhetsmorgon
för alla orättvisor och känner empati
men tårarna rinner för tänk om det vore jag

utan mat och hem
men alla känner samma känslor ändå
var vi än är och jag kan inte andas

Vad är det för liv vi lever
det är så mycket som inte får plats i en
och så mycket som ingen någonsin kommer veta

Nä, världen får inte plats i mig
men vad ska jag göra och hur kommer jag undan
när hela världen bor i mig?