Förtöjd med repknåpar runt bryggans
pelare är småbåten trygg från tjuveri på en nästan öde klippa utanför Förö.

Det händer, att man kan se en medelålders kvinna ge sig ut på en båttur för att få havsluft och fiska, om det nu verkligen finns fisk i det utfiskade havet.

Mellan jord, luft, eld och vatten far hon över till synes vida hav, men hon håller sig nära strandkanten, om skrovet skulle spricka av att gå på grund eller av dess äldre träbråte.

Religiös har hon inte varit på länge, och tänker tillbaka på sin barndom, då hon var nyfiken på både Bibelns böcker och teism, ateism och agnostikernas
ambivalenta trosföreställning.

Men så händer det något på havet, såsom det kan hända i kyrkan, när man blir solidarisk med skapelsen. Det är denna solidaritet, som gör, att man ser renheten härute, och varken skräpar ned i naturen eller i staden. Sådana religionsfria, skrupellösa människor bör skämmas, tycker hon.

Hon tar några bastanta, men små steg nerför klippbranten för att undvika att snubbla, går ut på träbryggan, lossar repslån och stiger ned i båten.
Ett dovt brummande hörs från motorn, som går i max 3 knop, men de räcker för hennes resa.

Båtmotorn låter lite som ett muttrande på havet, nästan som gnäll, men hon ska reparera båten snarast.