Lilla lillebror
ta min hand
vi kom till denna värld
med varann
genom barndomens
mörka vråer
i tonårens ensamma korridorer
var du rosen i törnbuskarnas land
vi var vilsna båtar
förutom i varandras hamn

så släppte du ditt ankar
och for mot horisontens okända
jag bad dig aldrig vända
för så får bröder inte göra
men jag viskade tyst
något som ingen kunde höra

att jag älskar dig så att andetagen
knappt når mina lungor
så att benen inte orkar stå
så mycket
att jag knappt kan låta dig gå