En kväll fann vi varann på balkongen
Alla orden var djupa och tydliga och fulla av möjligheter
Det var tidig vår och det var härligt
Min gamla krukväxt blommade för första gången
Det måste vara ett tecken, sade vi till varann

Du var en kulturman
Det var också härligt
fritt och vilt
Ingen torr akademiker som jag

Du hade en kort stubin och var noga med rätt och fel
Och när du kände att du höll på att förgöras
Var du inte sen med att skjuta först
Och kämpa till döden
Du eller jag, inte båda

Jag tänkte att jag skulle lära mig
Att jag skulle göra dig trygg
Så vi två kunde
Samexistera och älska
Jag visste ju att du hade blivit slagen av din pappa
Att det inte var mig du skrek på när du skrek

Jag ville att du skulle ta med mig i ditt liv
Men du ville inte lämna hemmet
En gång tänkte vi gå på bio
Vi kom aldrig iväg, det blev nått bråk
Vi stannade hemma, det var lika bra
Våra nakna kroppar dansade så fint ihop
"Lämna mig aldrig" sa du

Vi murade in oss
Lagade mat åt varandra, knullade, bråkade och ljög
Världen började luta allt mer åt sidan
och det var svårt att hålla balansen

Till slut åkte jag av
Till slut var det bara våra kroppar kvar
En fantomsmärta av fysisk lust