I min stad finns det spöken;
i ett ösregn syns inte nervositet
och vid ett staket i samma kvarter
hade du dina händer under min klänning

och det är inte den ni tror

här är mina spöken;
elliott, astrid, wilma, henrik, emma
mina skuggor, mitt hem, mitt
lapptäcke och åratal av mitt liv

i mitt flickrum, i spegeln
ser jag tonårsbröst och ben
ett svultet jag
innan min egen reinkarnation

det var innan min första kärlek
nånstans efter att jag upptäckt kent
nånstans efter att jag precis blivit kysst
här finns allting innan det

en käftsmäll på nyårsafton
röka på en kommunal skolgård
en bästis gråtandes i sina armar
och få skjuts hem av en full

här finns det inga kvar längre
alla har flytt sin kos

men i ett av de vanligaste lägenhetshusen
hänger min vän i ett rep
runt halsen i badrummet
det är mitt värsta spöke och helgon

och jag får inse det värsta,
acceptera det faktum
att ljusen aldrig brinner ut
och jag är bara en av alla som var här

det är fast på min näthinna