Vinglandes smyger du in i ditt slott.

Mitt i natten då ingen ser på, vad ska du göra då?

Du sover säkert sött mot kuddfodralet med dit ansikte på.


När du vaknar slänger du på dig offerkoftan och kilar ut igen för att repetera samma rutin, varje dag.


Men tro mig du.


Jag längtar tills den dagen du stupat ned från din höga häst.

Då dina tavlor av lögner målas över med klister.

När dina murar faller till grunden och din fasad upphör.


Och vi få se dig för vad du egentligen är.