Midsommarafton

Midsommarafton på landet. Ingen av oss gillade midsommar. En enkel fika nere vid sjön var lagom för oss. Vi slog oss ner på Jessies favoritplats, en stor klipphylla, med utsikt över vattnet. Bakom oss reste sig den andra delen av klippan. Det blev som en naturens egen soffa. Med ryggsäck bakom ryggen, blev det ganska bekvämt.
Jessie stod för fikat. Hon var fantastisk på att baka. På något sätt hade hon lyckats få till rabarberbullar, med inkråm av vanilj. Så sagolikt gott!
Jessie vände sig mot mig.
- Varför gillar du inte midsommar?
Jag funderade några ögonblick
- Jag är trött på traditioner. Bara så likformigt. Jag försöker sluta se tiden. Jorden snurrar bara på. Årstiderna räcker bra för mig. Men de börjar också bli tradiga. Bara samma, år efter år. Du, då?
- Midsommar är skräck för mig. En midsommarafton. Jag var kanske fjorton. Vi hade varit på festplatsen, jag, min bästa kompis och hennes mamma. Sedan gick vi en promenad. Jag, min bästa kompis och hennes mamma. Det skulle ju ha varit min mamma! Men hon hade dragit.
Jessie såg ut över vattnet. En koltrast kvillrade vilt. Någonstans ifrån hördes dragspel, sång och skratt.
- Så stod jag utanför porten. Visste inte om jag skulle våga gå in. Pappa låg antingen och sov, full, eller också var han full och arg. Han brukade fara runt och ryta åt osynliga. Men han hade aldrig gjort något mot mig. Men jag minns att han en gång knuffade mamma så hårt så hon föll i golvet.
Jag chansade. Låg han och sov var det ingen fara.
Jag smög in. Han sov, som tur var.
Allt vad hade Jessie inte varit med om? Hon måste haft en helvetisk uppväxt.
Hon tystnade. Såg åter ut över vattnet.
- Jag gick och la mig. Plötsligt hörde jag ett krasande från sovrummet. Jag tittade in genom dörren. Pappa hade krossat en flaska, och höll en glasbit mot handleden. Att frysa till is, det kändes faktiskt så. Jag blev vettskrämd. Där satt han, full och med en glasbit mot handleden. Han såg på mig, la undan glasbiten. Så la han sig med ryggen emot mig, och somnade nästan på en gång.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag anade vad hon behövde, men jag tvekade att lägga armen om henne. Men hon tryckte sig intill mig. Lite tafatt la jag armen om henne. Midsommarafton.

© Bo Flodin