PÅ FANSENS VINGAR

Som måsen, högt över mörka vatten,
seglar stjärnan på fansens vingar,
så högt att havsbruset helt försvinner.
Det liknar larmet när jubel klingar.
Lätt att störta, nära till fall,
om stjärnan bryter mot fansens mall.

Varenda ord och varenda mening
är som ett spel på en rysk roulett.
Och rykten flammar som präriebränder,
vrängs och förvrids, på vanligt sätt.
Andan växlar, med smak och stil,
likt popmusiken, som byter fil.

Och stjärnan svävar på fansens vingar,
likt måsen, högt över hav och öar.
Så ödmjukt ser han sitt bo vid stranden,
på klippan, nära brytande sjöar.
Varenda sten och varenda strå
har fansen räckt honom, högt på tå.