Vandrar du ensam än idag?
jag finner några ord inom mig
som jag burar in i en cell
som jag sparar till dagar
jag tror blir min död

rädslan inom mig
att förlora dig igen
fast jag inte ens vet
om jag fått dig tillbaka
brinner
så jävla starkt
i min lilla själ

Glömmer du mig mer
eller mindre
för varje dag som går?
och jag undrar nu
vem som äger dina tankar

När min själ i ultrarapid imploderar
Om och om igen
Drömmer jag endast om din hand i min
Och din famn om mig

När hon sa till mig att jag är blind
Såg jag förbi henne och så långt
Att till och med ditt ljus syntes
Och jag undrade vad hon menade då
För vad är kvar
När jag
Slösade bort mig till förfall

Lämna mig aldrig baby blue
som jag så kallt lämnade dig
för pulver och smärta
för att få förlora på riktigt

Och jag har lärt mig nu vad smärta är
Hur man bryter ned en person i molekyler
Och jag har lärt mig nu vad allting innebär
Hur smärtsamma händer kan vara

Så jag skriver ett brev där jag säger förlåt
Förklarar varför jag är inlåst ikväll
Bränner det som mina armar blev
Av bränd plast och metall
För att ge igen på någon mer

Slaget mot mitt huvud tog en bit
Av själen och av min kärlek till världen
För allt jag önskade vi kunnat vara
Försvann med suboxone
och någon annans tramadol

Står framför altaret ikväll
På knä med blodiga sår
Med kniven mot halsen
Tänder jag en cigarett
Ber om ursäkt tusen gånger
Och känner huden spricka

Tänker på dig när tårarna rinner
Tänker på dig när kärlen brister
Tänker på dig när jag vet att jag dör
Och när jag vaknar igen lever jag
(Alltid på samma plats)

Grå moln
suddar ut
friheten
och jag vill ha dig
i mig
hela
jävla
tiden