Jag ska aldrig tänka mer 
På det som hände då
Säger jag med håret fast i ansiktet
Av tårar, vind och skam.

På kanten av en byggnad 
Med säkert tusen våningar under oss
Fick din hand fatt i min 
Och du var alltid lite räddare 
Kanske för du varit med längre 
Och varje gryning var du alltid lite sämre 
För att du hade varit med längre 
 
När dina fötter lämnade golvet 
När din utandning fortsatte för alltid 
Slutade jag andas bara en sekund 
För att kunna känna alla dina smärtor
Du just där och då inte kunde känna
men aldrig kommer bli av med

Men när du låg ihopkrupen 
Stirrades in i min soffrygg
Med bara aska kvar på en släckt cigg
Och dina tårar kvar i något annat land 
Där de nog en gång fastnade
För många år sedan 
När du bara hoppades att du skulle dö
Men här i mitt hem och i mina ögon
Blev du aldrig mer  
Än den pojke vars hår 
Jag drog fingrarna genom på natten 
 
Du var avtrubbad av kylan där i trapphuset
Den februarinatt du blev min vapendragare
02.30, solglasögon och adidasjacka
skakandes av vinterns kyla
Med bara en plastpåse i handen 
Och verktyg i en axelremsväska
Som nog hade sett bättre dagar 
Lika mycket som det verkade som att du hade
Ett liv, ett slag, en kyss, en vän 
Svik mig aldrig igen 
Viskade jag när du somnat hos mig 
 
När du satte den felfritt i mitt armveck 
Suckade jag och blickarna som möttes
Var vildare än alla djur på savannen 
Jag lutade mig så nära dig då 
När du sa att det var sista gången
Du hjälpte mig att förstöra mitt liv
Jag viskade då "Ångra aldrig det du gjort" 
Mina läppar brände fast på din hud 
Och tusen brännsår fick uppenbara sig 
 
Fast du var så trasig inifrån och ut 
Kastade jag dig bort hundra gånger 
Minst påpekade du när du hörde 
Men du ligger kvar i min säng än 
Någonstans har du mer än dem 
Och när du slår slår du alltid hårt 
Snälla, Stanna med mig min vän 
 
Om jag får se ditt ansikte igen 
Kommer jag ta det och skänka det 
Till månen och havet och skogen 
Och allt kvinnligt som finns kvar 
För som du räddat mig under så lång tid 
(Och kanske än idag gör)
Har du aldrig räddat någon annan 
Och som jag räddade dig då 
(Och önskar jag kunde igen)
Vill jag aldrig rädda någon annan än dig