Jag satt vid mitt fönster
med neddragna pertienner
såg ut på en värld filtrerad

Vart har jag tagit vägen?

Tankarna far runt i mitt huvud
där ordning och reda för längesedan
är försvunnen

Jag hade inte haft något emot
en grön växt på mitt fönsterbräde
om inte annat så för sällskapet

Luften i mitt rum är unken
lukten av självömkan
fyller varje vrå

Tanken på ett liv
skrämmer mig
tanken på döden
ryggar jag ifrån

Att misslyckas
att lyckas
Jag har hamnat i stiltje

Bilder från min barndom
fyller mig med en längtan
om en andra chans
som aldrig kommer

Jag väntar
jag väntar på något
som inte kommer ske

Magen fylls av lättlagat
micron börjar bli sliten

Tiden känns allt för kort
ibland
Tiden känns allt för lång
ibland

Jag sitter vid mitt fönster
med neddragna pertienner
där ute är världen i ett kaos
jag inte förstår
här inne är världen
ett liv utan mål.