"Stjärnor...
hoppar i nätterna
på TRÄDTOPPARNA!"

Under uttal av kort ord S K O G,
landar hennes känslig sinnesförnimmelse
på alla fyra"tassarna".Luktsinne
skärps och blandad SKOGSlukt liksom
barnsdoftar har häftig påmint om sig.

När SKOGEN ropar,skuttar hon i väg
som en hare.Efter en hetsig stund
de är hjärtig öppna med varandra.

:AKTA!varnar DEN och pekar
Titta vad som hänger här!:,

Hennes huvud snurrar liksom julet
i en spinnrock.
"Nu för tiden stöter man på det
oftare,och DU...MIN VÄN GLESNADES
UR MER under det här året!",sa hon
bedrövat.

Ful sätt!Och JAG vet men i
jmförelse med staketskogen
HÅLLER JAG MIG OCH LIKNAR
FORTFORANDE EN KUNG!Fattar du det?

"Ja,industriskog är hopträÄängda,
möÖörka,träd liksom en hönsgård
är lika,bara tall,gräs finns knappt.
På tuUunn låÅång stam sticker torra
grenar fram och på högsta toppen
slog en torftig grön krona knappt ut.
Sinnet svartnar,själen ruttnar
och tungan vägrar envis uttala sig
om den sjuka platsen som =en skog.
Växthormon förlänger kroppen,utvidgar
kraniet,då förstoras hjärnas volum."

"MIG,började HAN,sveper
INVASIV FRÄMMANDE ART!
De sprider sig liksom givtiga svampar
överallt.Kastar all slags illalucktande
skräp omkring sig.Varför männskligheten
luktar så ila?JAG är ej så stark att
klara av det...

Och DEN SUCKADE SÅ att hennes blod,
liksom bergskidor,halkade riskabelt
i hennes ådror.

"Skadlighet,är mänskligt ofråntagbar
egenskap.Och de som ej känner *DIG*
lär aldrig sig själva."

Av bittert medvetande insikt
hennes dagglika tårar blandades
med SKOGENS VREDES ÖSTREGN...

f.f rps tbc