Tänker mig ta årtag mellan åkeröarna
och fara orörd förbi;
i värnlös färd fram till en ny gryning

Kvarhållen…
medan de skrivna molnen tätnar synen
har färdigblänkt vishet grusats och slocknats

Kvar inom saknade framtider - när minnen söndrats

*

Är fragment att sammanfoga
Trådslitna skygglapparna att kasta
En undangömd stigfinnares åldrade hjärta

Vi eller Ni,
nödgade gulla med lidandet för dess fulhets skull

Vi, har lidit nog,
runnit i renaste källådern

åt andra

Otillräckligheten har gåvat mer än tillräckligt
när Döden bitvis fångat oss livsmärkta

för länge

Har spårat frustrationerna; själva tillståndet,
sätter i hjärtan ett rep att snara skabben med

Du vet, var så hjärtsvulten, tvingad fagra ögat,
överdosera skönheten i en söndertrasad värld
där djurlivet nu är ställt eftertraktat att uppnå

Du,
det måste komma fram vackerdagar hitin snart

Tala