Ovanför drömmen om individens stora styrka
har tankarnas önskade höghet tunghäftats…

Sanningar får endast anas, liknöjt överfallas,
längtas dit något omöjligt kan bli ännu värre
och när vettet som en regel här är överskattat
blir åren osvikligt snöpta; ett slött och dött…

När du stundom; ofta, sitter i din efterklokhet,
sällan där vistandes annat än genom tvånget;
blir till veligaste skämtet i medfödd ensamhet,
fnysande åt misstag, ingrott äckel, dumhet…

Inse: Det är kväljande att vara till ynklighet slängd.

I pinsam overklighet, en ditsatt ytlig låghet,
seglar slöddret inbillningens högsta vågor
när fiendens störda nonsens påstås äga ett värde
och godhjärtade rycks ivrigt bort som ogräs
där smutsen sitter fast med alla fåniga frågor…

Synnerligen svårfattligt tycks vara:

Här köps aldrig något slags överseende av orent,
och inre tankar ställer sig ytterst - Oaktat vad.