Jag vet vad depression är.
Vet hur panikångest känns.
När dödsångest är primär
så att ögonlocken bränns.
Känner väl den tegelsten
som ett sorgset hjärta bär.

Och försök att göra sken
av att leva som man lär...
Men det hjälper inget till.
Tvärtom det mer oro spär,
att ej be om det man vill.
Att få hjälp att leva här.