Där in i trädgårdens mörker, med bekymmer,
en fjäril kom sent; på golvet han då landat
för att sommar’ns sorgliga skymning förvandla
till morgonhimmelen fylld med prakt, fylld med skimmer.
 
Och då, törstande efter dagg och honung,
i rosenbusken slår fjärilen sig till ro,
och sista rosen den dog allaredan då
den första kalla vinden rörde sig tungt.
 
Och jag, för min del, fötterna mig västerut bär,
jag ser, likt fjärilen som var mig så kär,
med sin underbarhet, nalkas blott en illusion.
 
Ändock i hela hösten, som dysterhet medför,
du charmiga fjäril, du, så snart som da'n dör,
ack, vad du för sent når mitt hjärtas tron!


Tardíamente, en el jardín sombrío,
tardíamente entró una mariposa,
transfigurando en alba milagrosa
el deprimente anochecer de estío.

Y, sedienta de miel y de rocío,
tardíamente en el rosal se posa,
pues ya se deshojó la última rosa
con la primera ráfaga de frío.
 
Y yo, que voy andando hacia el poniente,
siento llegar maravillosamente,
como esa mariposa, una ilusión;
 
pero en mi otoño de melancolía,
mariposa de amor, al fin del día,
qué tarde llegas a mi corazón...


(Vänligen använd ej denna översättning utan tillstånd.)