"BLOD ÄR EJ NÅGON TREND
ELLER TENDENS
BLOD ÄR ÅSKFÄLLA
I SANNINGENS
BLODIGA GROPPAR"...

Barnbarnets hand är i farmors hand
och de går genom skogen till sjön,
och farmor pratar fortfarande,
berättar och flickans sinne stiger
upp som kvicksilver i en termometer.
Och vinden rycker understundom
fram och åter och liksom tjuvlyssnar...

Barnet somnar djupt och mängden av
nya sammanflätade ljud transformeras
till JÄTTAR.DE ansätter och tvingar
det att uppfånga deras betydelse...

Hon fattar ej och undviker,springer
bort.Men dessa VITA GIGANTER klämmer
henne.Av ilska och rädsla blev hon
grön lik en vattenmelon och till
hjälp ropar hon på sin Favorit
TURTLLE!SAMURAJEN hugger den och
den andra med sin klinga.
Förargat kastar DE ut dem båda.

Flickan vrider sig häftigt i sängen
och slåÅår sitt huvud mot väggen.
Klistrade ögonlock öppnas till hälften
sömning blick stöter på faAarmors
suddiga siluett,sedan innesluts allt
återigen och hon faller ånyo in bland
drömsyner...

Och DE ÄR ENORMT OFÖRSTÅNDIGT
SKRÄMMANDE!!!AV DERAS TUNGHET
skriker hon,rullar ur sängen
och vaknar...

Överallt är mörkt."En sovande"går ut,
klättrar på taket,glider på taklisten
sedan hittar hon en fördjupning och
lägger sig och det är ej barnslig blick
längre,det är MÅNENSBLICK som vandrar i
natthimlens fält...tilsammans med FULLMÅNEN...

f.f rps tbc