Vi är glada, men aldrig lyckliga. Vi skrattar, men tystnar när ingen ser. Vi går till jobbet och deltar i möten, men antecknar bara tomma ord. Vi går till fester och kysser mjuka läppar, men gråter ensam på vägen hem. På dagen finns det liv, på natten bara hat. Då vill vi klösa ut våra ansikten och gräva oss in i våra hjärnor, slita ut våra tankar och få det att bli tyst. Men tankarna slutar aldrig snurra, de snurrar bara snabbare och när morgonen kommer har det blåst upp till storm. Vi tittar upp i taket, försöker intala oss att allt är bra, skriker in i våra kuddar tills vi inte orkar mer. Vi stiger upp och sminkar över våra svullna ögon, ser oss i spegeln och börjar dagen med att le.