försjunken här i sängen
under taket som inte läcker

kanske saknar jag passionen från förr
sättet på vilket jag skrev
så som jag då använde orden

används de inte längre

Nej.

med tiden följde förändringen
jag ser en mindre värld än förr

skriver om mig själv och mitt inre krig
om sjukdomar, kärlek och död
jo, jag skriver om självupplevt

istället för rinnande, trådiga tavlor
av Dalí

nu är jag ju trettio och livet har hänt
tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton

alla åldrar då jag skrev som bäst
men visste som minst om livets alla baksidor



Är det en konsekvens av tiden
eller bara lathet

att jag inte längre skriver om
natur
djur
abstrakt konst
och femhundra andra ämnen

som idag saknar relevans
i ett annars så hektiskt
men långsamt levande
liv?