Ytan, någonstans däruppe, han ser den, han känner den -
men kan han nå den?
Innan det är försent?

Han har trampat vatten under så lång tid och trots att han desperat har velat skrika på hjälp så kommer där inte en ton ur hans mun.
När båtarna har farit förbi, stannat, frågat om han behöver hjälp, så har han hållit skenet uppe. Nej tack, jag är bara ute på en simtur.

Han har försökt simma ifrån allt, så långt han kan, bort, kan inte titta tillbaka. Ty då kanske han ser ett leende. Han förtjänar inga leenden. Allt han ville var att få känna igen, men i sin dumdristighet hade han glömt varför han slutat.