Enfald och hat. Mitt i. Upprättelse i räta led

parat med nålstick från mödraföreningens 

urholkade tävlingsritualer. Lucia. Ögonen 

gick med allt tröttare takt runt föräldrar 

som applåderade åt sina geners tappra försök 

att hålla takt och ton. Någon hade bakat en 

tårta. Barn som äntligen får visa bänken och

avstånd som låg som en dimma över trivialitetens 

språkbruk. Sedan Mac Donalds. Sedan körfröken 

och dotterns uttalade avund. Sedan tröst a la 2000

tal. Ingen som du i unikhetens universum. 

min dotters fröken har anmält en fritidspedagog 

till ledningen. Jag var i ledet nu. Leder som 

äntligen fick vinsten och upprättelsen men 

med avsmaken hängandes i lästen. Nog förstod 

hon hur fel det kan bli och hur friskt det är när någon

ger blanka faan i den tröttsamma pedagogiken. 

kvällen avslutades med en sanningsenlig uppgörelse kring

åldrande pappas oförmåga att hålla ett alarmsystem i schack 

under stress och sjukdomsoro. 

det är inte lätt att vara människa. Men Strindberg ! 
inte lätt att vara det ihop med människan. Trångt 

trångsynt och fullt av idioter. Som jag.