Jag älskar dig, jag älskar dig
är allting som jag säga kan.
Det är min syn om nätterna
och likaså min dröm om dan;
Det ekot i mitt hjärtas djup,
en nåd i mina tillbedjan.
Jag älskar dig, jag älskar dig
är allting som jag säga kan.
Jag älskar dig, jag älskar dig!
Det ligger alltid i min mun,
min poesi, som falnar ej,
refrängen fortfarande sjungs;
Det är ock mina ögons dom
ibland de glada och yngre.
Jag älskar dig, jag älskar dig!
Ibland de tusen älskare.
Jag älskar dig, jag älskar dig!
Din fagra, klara, bruna blick,
och läpparnas lutinstrument
vars melodi förblir magisk,
och, kära du, ditt argument
som alltjämt stärker mina ord.
Jag älskar dig, jag älskar dig!
Ja, utan hänsyn till ditt slut.

I love thee—I love thee!
'Tis all that I can say;—
It is my vision in the night,
My dreaming in the day;
The very echo of my heart,
The blessing when I pray:
I love thee—I love thee!
Is all that I can say.
I love thee—I love thee!
Is ever on my tongue;
In all my proudest poesy
That chorus still is sung;
It is the verdict of my eyes,
Amidst the gay and young:
I love thee—I love thee!
A thousand maids among.
I love thee—I love thee!
Thy bright hazel glance,
The mellow lute upon those lips,
Whose tender tones entrance;
But most, dear heart of hearts, thy proofs
That still these words enhance,
I love thee—I love thee!
Whatever be thy chance.


(Vänligen använd ej denna översättning utan tillstånd.)