Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


PERSONGALLERIET 1

"Jag behöver lite underhållning och verklighetsflykt för att slappna av. Är det så fel? Några hjärnceller kan jag undvara. Det finns ändå inget vettigt att använda dom på, vad jag vet."

Min blick på dig när vi satt framför din TV skvallrade om mina lätt självcensurerade åsikter, vilka du hört förut. Jag vet massor av vettiga saker du skulle kunna göra istället, det är helt klart. Men, inte ens jag är någon robot fylld med energi vilken ständigt presterar och växer. Det finns ideal ingen av oss kan leva upp till. Det är inte heller syftet med Livet. Du skrattar till lite och tycker att mina något ytliga funderingar är roande. Kommer du att minnas denna stund?

"Jag är bra. Lite ovan genomsnittet åtminstone. Så jag räknas."

Vi dricker lite kaffe. Pratar väder och strunt. Ditt leende är friskt och tonen flickigt klingande. Vi står sedan i tamburen och ska gå ut en sväng. Handla lite. Ser ditt ansikte förvrängas till en mask av hårdhet. Vi går ut och jag känner en kyla och en stelhet från dig. Du försvarar dig mot andras dömande och spelar en roll av betydelse och tillhörighet med en identitet du tvingats försvara. Inget ovanligt eller konstigt med detta. Så har vårt samhälle varit länge.

" Jag har känslor. Gråter ofta kort och litet för att släppa på trycket. jag vet inte vad orsaken är... Jag minns inte. Jag kan inte minnas."

Senare på kvällen böjer du ner ditt huvud på en kudde i en soffa för att vila lite och du ser på mig med vänlighet och förtroende. Jag ler och undrar aldrig över vem du är. I likhet med miljoner andra, men du är ändå unik, så vill du inte minnas vad som hänt och i grunden skadat dig. Som barn mötte du andar vilka försökte få dig att minnas ditt tidigare liv och dina föräldrar hörde bara din röst och skrattade åt dig. De hånade dig och log i mjugg tills du kände hur illa det var att vara misstrodd. Inga löften från dig troddes och du gav upp. Du förnekade vad du såg framför dig, för det var bekvämast. Du kunde inte vinna mot föräldrarnas auktoritet. Ingen trodde på dig.

Men, jag tror på dig. Då som nu.




Prosa (Kortnovell) av 1 SIGFRIDSSON VIP
Läst 82 gånger
Publicerad 2024-01-09 16:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

1 SIGFRIDSSON
1 SIGFRIDSSON VIP