Senaste gången jag såg dig var första gången jag insåg att där fanns så mycket mer, att se, bortom all vardaglig trevlighet fanns ett allvarsamt stycke liv, en verklighet som inte kan, och inte heller bör, förbises för den är där för att just bli uppmärksammad och det var då, senast jag såg dig som jag förstod att där fanns så mycket mer. Att vilja se är inte samma sak som att tvingas inse, inte heller det kan vara sådant innehåll så att man inte kan, eller för den delen inte bör, ta till sig det som något avslutat, för det är bara början. Början på något som ständigt blir större och bara vetskapen kan vara skrämmande för verkligheten så som den är kan uppfattas som alltför direkt och därigenom för påtagligt för att kunna erfaras, på riktigt. Och senast jag såg dig blev allt på riktigt.