Du tolkar medvetet in symbolik där det inte är ämnat det så du kan spela att du avslöjar. Du lever på ditt tiggeri av liv och din hänsynslösa svaghet som vapen. Du spelar ett nollsummespel med att vända bort ord och hänvisa till "auktoriteter" utan verklig auktoritet. Det du inte "vet" finns inte.

"Vem vill vakna till en levande mardröm och se att man är lurad, förnedrad och kanske dödsdömd?"

Du är livlös. Ditt blundande räckte inte.
Du letar efter fel när du borde leta efter rätt.

Sluta vara så maktlös.

*

Finner en uppsjö av dina halvbakade tankar i internets nedersta byrålåda. Du ifrågasatte kritiskt tänkande till förmån för tankefrihet. Du hade ett inköpt självhushåll med integritet utan integritet och argument utan grund i Vetandet vilket kunde riktas mot alla utan diskriminering. Du letade fram hållhakar, invändningar och inbillade dig att alla kunde fastna i dina logiska dödsgrepp...

"Framtiden är en blandning av alla kulturer. Det är oundvikligt."

Det enda oundvikliga att se är att du var manipulerad till att styra framtiden fel och mot döden. Du var en normal böld och med i den efterblivna samtiden som en frånstötande blandning av ett dumt monster och fåntratt. Du överdrev värdet i dina meriter och byggde föreställningar på de falska föreställningar som spreds som om de vore annat än korkade vetenskapliga teorier. Du ville trots det tillskriva din identitet kommande från våra fornstora dagar, med starka och visa rättrådiga män med svärd och yxor, kvinnor med riktig skönhet, stolthet och även de vapenföra i en medvetenhet och renhet sällsynt sedd sedan dess. Men, själv gjorde du inget mer än att glo omkring dig, blind för dig själv. Din stelhet och okunnighet om allting gav att du drömde om de riktiga folkslagen som en gång fanns här, vi som gav oss själva alla de fornstora dagarnas styrka; jag var där och du var inte där. Men du, fortsätt att döma mig från graven för faktum och skada inte dina livsuppehållande illusioner...

"Jag tar bort det som inte bekräftar och ger min identitet mer makt; allt det jag redan vet med vetenskapligt bekräftad säkerhet."

Ni andra kan tro mig om att vi nu står inför ett kraftigt uppvaknande och chocken över dumheterna som råder borde alla börja försöka dämpa. Jag provocerar ingen som har hjärta och hjärna, det vet du så väl redan. Frågade efter om du ägde någon puls. Du undrade då om det skulle göra någon skillnad i nutiden, eller ens för dig själv om du blev dig själv och försökte leva. Därefter lackade du ur, likt de som vet att de har fel alltid gör:

"Men öppna upp dina sinnen och skit i mig. Strunta i allt bara. Det spelar ingen roll vem som lever eller dör. Allt är ändå meningslös skit. Vi ska ändå alla dö likvärdiga."

Minns att jag var fortsatt trångsynt och hävdade mina kunskaper om Världarna du sa inte existerade, trots att jag varit där. Defekta hjärnor kan luras till vad som helst och inget du sa mig var sant och rätt och nu är du död. Du gick inte att ta på något som helst allvar. Du gillade mig aldrig. Visst är att jag aldrig ägt någon önskan om att bli omtyckt av slödder, kanske mest av att man kan dras ner och bli jämlikt död på botten. Men, du lever kvar i de rubbade tankarna vilka ännu existerar ett tag hos andra vilka lever aningslösa och övertygade om dugligheten över sin icke-existerande betydelse de desperat försvarar med vad som helst för att undvika att de framstår som korkade och lurade. Det är plågsamt att se okunniga om Livet ha mage att påstå att de har ett djup och ett medvetande, värdefulla förmågor och en unikhet, alltmedan de ofta inte har någonting i närheten av detta. Alltför dramatiskt vill de desperat ge sig själva åtminstone något slags liv. Jag förstår dem väl. Men, inte ett rätt går trots det att finna i dem.

Vill du ha en slutkläm här?
Gör den själv för första gången genom att tänka själv utan pekpinnar.