"Man är bara människa. Skulle man säga vad man egentligen tänker så blev man inte gammal."

Hemmablindhet och en egoism vilken utesluter verkligt intresse för alla andras liv är dina två starka kort...

Du försöker skyla över detta genom en spelad omtanke över "de svaga i samhället", om du själv tjänar något på det... Pengar är givetvis viktigt idag, men det du mest tjänar är att få ut en social samvaro och känna att du ingår i något större sammanhang där du kan stärkas i en "tillhörighet".

Du har verkligen så lite liv att du söker efter lite lätt dramatik överallt. Tvinga fram bevis på att du finns genom att spela med stundens känslor och få någon slags "bekräftelse" på just ditt värde genom andras förflugna ord. Du är bara ett stort hål utan personlighet vilken härmat andras små egenheter från skräpkultur. Det som irriterar mest är att du inte kan tolka mellan att bli nedtryckt och att få hjälp ut ur ditt hål. Fastnad i din tonårsperiod tror du att empati är att hjälpa dig själv från det "förtryck" du och dina inbillade delade identiteter har utsatts för. Du ser inte var det verkliga förtrycket, utsugningen och fienden finns. Du har ingen aning då det är förbjudet att se...

Du har manipulerats till att vägra se vad som skett och sker i vårt eget samhälle och vår värld, alla dina åratal i dumhet och förnedring har uppbyggt en illusion om att du ändå har någon slags status att ständigt försvara... Din konformitet med, och samtidigt utanför..., nuvarande s.k. normalitet är ytterst pinsam. Tolkar du det mest negativa eller positiva i konsensus med det nuvarande samhället så är du bara en lurad sektmedlem och saknar tankefrihet.

*

Du kryper undan och smyckar ditt inre med än mer fulhet och blir hjälpsökande och samtidigt hatfylld. Du vill skada andra med dig själv på alla psykologiska sätt du kan finna. Du flyr dig själv i tankarna då att minnas eller tänka bara sårar dig och du vill ändå kunna hävda dig med vad som helst som gör dig minst lika bättre än andra... Ditt "mod" är att smutsa ner allt högre med att de där friska och fria låtsas eller har något påstått stort fel i grunden...

Du känner tristessen väl och vet att livet ständigt ger besvikelser. Du har inte mycket i dig kvar som kan respekteras och värderas som nyttigt eller gott, men någonstans i ditt inre så vet du vad rätt och fel betyder, men du vill ändå hämnas vad någon har gjort dig mot någon annan som inte gjort dig någonting. Du blev det du tvingats tro var rätt: Du är fel.

Du har inte ens upplevt en ren sexualitet. Totalförstörd och rullad i smuts, förnedring och hat; allt i livet är dig bara saker att bruka sönder tills du möjligen mognar från det förakt och hat du utsatts för och inser det du utsätter andra för. Du är låst i ditt ruttna beteende som skenbart är menat att göra dig intressant, om vi bortser att titta på det pinsamma i det, så är du lurad och bestulen till att sakna någonting av verkligt värde. Du skyr all skönhet i vår värld annat än ytligt och objektifierat. Ingenting i världen rör "egentligen" dig och ditt liv. Rättvisa och sanning är bara val du kan göra någon gång om du har lust till det. Det som ger dig mest är bäst för dig, men identiteten du påtvingats och fallit ner i är inte du själv och detta faktum ger dig inget annat än förnedring.

Vet att din verkliga identitet kan ge dig allt.

*

Utgå aldrig från redan förstörda och hjärntvättades normerade dumheter i ditt liv. Deras ord och meningar är propaganda utan sanning och verkligt innehåll för dig, eller någon annan. När du inte kan se dig själv och bli dig själv, så vad är du egentligen?

Dina symtom är övertydliga: Du är en produkt av fienden. Ett vapen mot dig själv.