tåget rullar vidare

den låga solen målar skuggbilder mot den vita marken
skaren bländar mig
suddar bort ögonblicket från näthinnan en stund
men minnet svider fortfarande

stubbar och stenar viftar sina armar i hopp om att jag ska vakna
men de blir till en vild dans i mitt inre innan de slukas av tomrummet

likt ett svart hål drar det all vett och sans ur verkligheten

nästa station ska jag kliva av