Bestämde mig tidigt att vägra tillföra en så störd värld, uppbyggt på lögner, parasiter och skruvad egoism så lite som var möjligt. Må vara att det därefter var undermedvetet. Till sist går det inte göra något motstånd mot lögnerna som ”det kollektiva samhället”, eller ”massorna” om du så önskar, tvingar oss alla att släpa runt på. Därefter tar det lång tid att rensa ut det konsumerade skräpet vilket förtärts i det hålögda tillståndet vilket idag kallas "normalitet". Skräpet är ändå en stor del av livsvinsten för min del: Att jag genom erfarenhet vet hur man tar sig ur detta problem med hjärntvätt och manipulationer från noll. (En blygsam förtjänst kan tyckas, men då denna frihet är en stor del av målet för mänskligheten sedan flera hundratals år så nog ligger det på pluskontot. Märkligt nog.)

Har redan ursäktat mig inför de störda massorna med att ingenting är mig tillräckligt och att det och det inte är mig värdigt. Det ger mig mest deras hjärntvättade ord tillbaka om att de duger och du där är inte mer än någon annan och vet inte heller någonting om någonting, vilket formar frågan om de verkligen känner till mig och mitt liv. Nej, uppenbarligen inte och varför ens bry sig om de så störda och utslagna utan ens några högre kunskaper och medvetande? De förkrympta poserar vidare och kan inte ens föreställa sig att andra är olika dem själva, och något över dem är bara fria fantasier... Den inställningen ger ingen god grogrund för ett deltagande ute i vardagens små bestyr där narcissismen är så normaliserad att slöddret tror att de kan hävda sig genom något skräp. Är fullt på det klara med att mitt liv inte är en ny norm att kunna analysera mänskligheten utifrån, däremot är jag på det klara med att jag kan analysera mänskligheten djupare och fullständigare än andra. Dessutom talar jag alltid Sanningen.

För andra så borde jag nästan nödtvunget författa en slags självbiografi då mitt liv har varit och är intresseväckande i vissa delar och väldigt upplysande. Vardagliga händelser och allt sådant producerat skräp jag gjorde i tonåren och lite efter det är givetvis fullständigt ointressant, om nu någon oroade sig över det. Att skriva ner en självbiografi innebär vissa problem för min del. Mitt minne är rent och korrekt in i minsta detalj, dock har en del förträngningar av händelser och sammanhang orsakat problem med tidslinjen. Just detta med ”tidslinjen” när det kommer till minnen av händelser är irriterande. Vilka händelser föranledde andra händelser kanske är mindre betydande att bry sig om, då det mesta ändå är rätt. Det finns en del information vilket endast måste få antydas och viss annan ärvd eller tillägnad kunskap vilket måste passera utan att nämnas. Hursomhelst, det som borde skrivas av mig bör ta ett avstamp till en ny tid. Tror jag kommer att göra mindre artiklar med händelser och lämna tanken på en självbiografi.

NY TID

Det står tvunget att bryta ner det nedbrytande innan det uppbyggande kan tänkas resa sig upp igen. Det blir som bekant alltid mycket dyrare att vältra sig i smuts än att sträva efter något högt, men då vi är ställda mot en värld i mycket störd bortom allt förnuft så är det ännu vara svårt att förmedla självklarheter vidare till flertalet. Vad det gäller författarnas och konstnärernas roller så bör de ändras från att vara till salu åt nuvarande media och förlags önskningar om att löjeväckande "provocera" eller rida på andra nollor för att nå uppmärksamhet. Dessa gamla problem handlar inte om några ideologier, några ynka försäljningssiffror eller rådande samhällstrender, i vilket smutsen som regel gömmer sig. Man kan säkert anse att det är lite godtroget av mig att även önska att alla upphör med att framtvinga sina alster i det egoistiska syftet att producera meningslösa textmassor så att de själva kan få framstå att verka driftiga inför sig själva; eller så duktiga inför de få och blundande vilka ändå aldrig läser dem ordentligt. Dessutom kunde man önska att de låter bli att producera utan att ha någonting vettigt eller relevant att förmedla, och att de finner det självklara i att en sedlig progression är högre än att fortsätta delta i degenerationen av denna vår värld.

MELLANTIDEN

De som endast kan leva på yta, på tomma ord, att följa efter nonsens, har levt sin tid i den mellanliggande tiden kallad Mellantiden; och måste snart fullt inse att de är värdelösa om de ska ha någon möjlighet att få resa sig och få ett verkligt liv och en framtid. Dessa anpassade utslagna ska aldrig mer medvetet eller omedvetet få nöta ner och döda något högre liv. Förädling av en varelse är alltid möjlig, men det finns en gräns där det inte finns något syfte med att slösa kraft på det. Fienden vill påstå att vi bara vill driva fram en annan sorts hjärntvätt, ungefär som vi var på samma spelplan och likvärdiga i något. Förakt mot ära, renhet, sanning, intelligens och skönhet är deras kärlek. De driver fram egoismen, föraktet för det höga, de ruttnar all moral, och de som inte orkar bära något ansvar blir onåbara för allt rätt som är ämnat att rädda deras liv. De som tror att livet går ut på att egocentriskt få och äga är delvis mot oss som vill ge och vitalisera. Fienden använder sina existenser till att bryta ner, falskeligen genom medias hjärntvätt lura andra att de har höga värden, de är intelligenta, alltmedan vi vet att inlärning och struktur i hemmet får dessa kompletta missfoster att framstå som bildade om de lär sig ord att använda, verbalitet används alltid till vapen att inbilla sig ha kunskaper av värde, och deras delmål är att verka ovärderliga... Så tomma inuti att de har ändrat innebörderna i stolthet, i relevans, i allt värde och värdighet. De vilka kallat sig upplysta vet i regel ingenting idag. Framför att kunna växa och bli värdefulla kommer de avslöjade att ge missriktade aggressioner, vilket kan bli underhållande. Låt oss göra allting positivt och uppbyggande samtidigt som vi tar ner fiendens jidder.

POSITIV OLIKHET

Det som förvillar alla kända försök till en psykologi över varelserna i mänskligheten är följande faktum: Vi är biologiskt mycket olika och vi som har reinkarnerats med äldre positiva och negativa erfarenheter har format ett närmast olösligt nystan av orsaker och verkan.

Många har tyvärr tvingats ner i inbillade sinnesbilder i en stor illusion, andra har blivit så nedslagna att de gömt och glömt allt de är och lever bara för syftet att vara synliga eller osynliga, eller att vinna egoistiska fördelar psykiskt eller fysiskt. All kritik projiceras på andra utan självinsikter. Vi formas ändå som barn, oaktat om vi är reinkarnerade eller inte, och det är en otäck värld vi nu lever i där bara en handfull varelser äger inre frihet genom sina kunskaper från Allfader. Föräldrar i flera generationer utan moralisk kompass med defekta ideologier och falska religioner vilka använder ord som vapen att rikta och döda oavsett sanningshalten är ännu normerade.

Att bli till sig själv är närmast omöjligt med det grupptryck omgivningen använder för att anpassa dig till störda åsikter och beteenden. Mitt råd är att vara ensam tills du är stark och kunnig nog att få uttala dig om något. Lita inte på någon eller något annat än dig själv.

Bli sällsynt och var det enda exemplaret av dig själv.