I en vit byrå låg en röd sax. 
pessimisten drog ut lådan och 

lade saxen i min hand. Övade 

ovanligt länge på att klippa sönder

framtiden och människors intentioner 

i hundratals remsor. Ingen lyckades 

någonsin och hoppet var ett slappt 

kött som ramlat tungt över hallmattans 

stickiga kant. Det förtvivlade hoppet 

hade inget annat syfte än att lura oss 

att tro att morgondagen skola bli 

annorlunda. Trodde hon ja. Hon skulle 

bli 54 år innan hon insåg att små skeenden 

förändrar ett liv i grunden. Inga ord enbart. 
om inte orden tillkom i möten betydelsefulla. 

Dessa ord prövade han. Pessimisten. Men 

kåthetens safter rann alltid över då han 

vinglade mellan predikningar i överflöd 

och tacksamheten över den uttjatade 

tvåsamheten. Feministen lindade in sig 

i den rödaste av filtar och rödvinet brann 

i själen. Det var trots allt jävligt fint att 

på allvar inte ha något överdrivet 

behov av att visa sig värdig, förståndig. 

att enbart se havet räckte. Vissa ögonblick.