Det sociala samspelets underliggande krav, vilka finns i alla våra samhällen, varierar något, men i grunden finns alltid följande: "Göra rätt för sig och dra sitt strå till stacken." Inte för mycket begärt om man nu är frisk.

Ett annat mer krävande krav har varit att görs sig ett namn, vilket är gott om det är uppbyggande även för andras väl; att prestera något högre av ett tänkt bestående värde än att endast fylla sina egna, eller familjens, basbehov. Vi kan se det som en slags överbyggnad till att endast göra rätt för sig.

RYKTET

Ryktbarhetens eftersökta status kan tyvärr bli ganska snedvriden i nutidens slapphänta brist på moral: De utslagna och svaga hävdar sig med "luft" ute på gatan i samhället eller på TV eller Internet med något mindre begåvat nonsens. Själva drivkraften i att göra någonting mer utifrån tanken att; "Någonting måste hända.", är väl lätt igenkännlig för de flesta. Detta sker när det inte finns tillräckligt inombords att arbeta med och det måste presteras något i det yttre livet för att "finnas till", lathet och olust inför att arbeta ligger i grunden då tvång aldrig är kul om man nu inte kan hantera det vuxet. Vi andra som tittar på får för "förövarna" vara statister i en slags film vilken för de uttråkade liknar att göra en resa någonstans vilket ger illusionen av att man presterar någonting av värde, att man rör sig framåt och uppåt, existerar i ett tänkt större sammanhang och därmed bekräftas existera. Existera utan att prestera är i längden en konstform vi nog alla gärna ser lämna utrymme åt mer konstruktiva och givande lösningar.

RELEVANT

Vi vill gärna vara "relevanta". Vissa, likt undertecknad vilken är ett stort undantag i det mesta, vill inte alls existera och vara relevanta nere i det skrämmande irrelevanta samhälle vilket ännu för en tid råder. Men, de flesta tvingas till att agera som om de eftersöker att vara relevanta på något vis åtminstone, med i en "progression" vilken alltid är stadd i en ständig inbillad förbättring...; med en sund eller osund bekräftelse till lön. Dödandet av vår inre oskuldsfullhet till förmån för en mognad behöver inte vara ett nödvändigt val att göra. Kärnan i oss kommer för många alltid att fortsätta med att vara "blödig" och nyfiket ren. Detta inre-yttre i våra liv kan ses i en kommande renad värld för att vi alla ska kunna förstå oss själva.

Det görs ett känslomässigt val före att se till ren duglighet och sak i många fall, må vara inom politiken såväl som inom vardagens personliga förbindelser. Alla våra sociala relationer har en god eller negativ tankepåverkan, en slags utlärd fördom från vad som sägs vara rätt eller fel i åsikter och beteenden. De omogna lyssnar inte till annat och vill inte lära sig om de inte kan få dra sina egna egocentrerade erfarenheter och slutsatser ur detta, vilket givetvis blir väldigt skevt och limiterat att kunna dra några större slutsatser ur, men alla är inte heller ämnade till att arbeta med statistik eller författarskap...

*

Det ges för mycket utrymme åt förvillande felaktigheter i skenet av att "tankefrihet utan kunskaper" är gott i den s.k. "demokrati" vilken nu råder över samhället, men det är mer snävt i Verkligheten ovan där mer precisa sanningsanspråk på tillvaron gäller om du nu ska överleva till Den Nya Tiden.