Kampen varade i flera år

Det handlar om att hålla sig uppe
Botten av brunnen är svart av dy och ingen kan räkna dess djup
Det var den som var vår skådeplats

Kvinnan med det färgade håret
Barnet ingen ville fullt ut se
Skammen och stoltheten i den manlighet vi båda sökte efterlikna

Jag förstod ganska tidigt att det fanns ett mönster
En oförmåga som gått i arv
Gåvor jag inte kan greppa -
de är inte mina att förstå

Vid hennes kista där blomstergirlanger placerats med omsorg
såg jag det så tydligt

Mamma, älskade mamma
Barn som vill bli begripen
Pappan som inte kan se


****

Sveket

Hon föll handlöst den dagen
ner i sitt eget mörker
Det hon undvikit sen så länge hon kan minnas
Skammen kletade mot hennes bara hud
hatet frätte hennes slemhinnor

Utanpå
Bara tomhet

****

Att vänja sig i mörkret
Att långsamt börja se
Konturer som byggt hela existensen
Livmoderns pulserande värme
Guds flödande navelsträng

Mamma, älskade mamma

****

I botten av brunnen
vilar den nåd som vi kallar kärlek
När allt har rämnat finns bara urkraften i det levande kvar
Dag för dag
Lever jag

Sången får nya toner
Visan får rader av skratt
Tårarna som ständigt faller
Sen du gav dig av
motar vinterns tjäle

****
Jag hade verkligen unnat dig att få vara den som föll