Du bar mig som om du visste
något om världen som jag inte sett ännu

Du var för mig ett lugn att stå i
en ribba av ordning där jag kunde vila
En trampolin i mina drömmar
där jag kunde skymta himlen ovan molnen

Jag trodde på din värld
som man tror på en bro som någon annan byggt
Jag trodde att den skulle hålla
att jag fick gå över
utan att behöva förstå

och jag älskade

När hon kommit in i ditt blickfång
fanns inte lägre plats för mig
och jag fick förstå att den väg som jag låtit bli min vardag
Var bara ett lån

I det tomrummet
mötte jag slutligen min egen tyngd