I. Östan

Jag dansar i Öster när solen går opp
Mitt steg målar färger i marken,


Jag hör språket i vinden
Fåglarnas sång
rör den tunna linjen i barken

Kattens mjuka värme
Kaninens blöta öga

Där övas en konst som bär själen
Det är omsorgens gåva jag fått i min hand
I Öster öppnades världen



II. Sunnan

Jag dansar i Sunnan där värmen är djärv
där lusten och skönheten spirar


Jag ser barnet le
en första gång
Min tumme han håller i handen

Vi bygger ett hem
där sanden darrar till havets bris
I söder ges modet att älska till trots
skulptera en mening i tystnadens exil
En vargamors kraft är gåvan







III. Västan

Jag dansar i Västans ljumma kväll
Där skratt och gemenskap bor


Det blommar och grönskar
i alla snår
Tankarna blir åter fria

Jag märker inte natten
förrän mörkret faller på
När allt brister är brunnen djup —
men i slammet finns ett jag som älskar.
I väster ges livet ny gestalt



IV. Nordan

Nordan är en stilla dans
där luften är klar och kall
Jag darrar i kulingvindens kraft
Och ser att jag aldrig blev buren
Vintern ger marken vila

Den omsorg jag sökte
Var den omsorg jag gav
Sorgens källa är kärlekens svar
Nordan ger riktning och gräns

Kärleken dansar ännu i mig