Jag är luft
mellan revben

Jag är en stämma som söker fäste
ett eko som svarar

Jag lyssnar i mörkret

Vi bor i tystnadens hem
Med trygga, tomma golv

Men inget blir verkligt
utan att något börjar vibrera

Så är fysikens lagar
Att till och med själva tiden är beröring

Beröring är också vi
Ett möte i nuet
Aldrig mer beständigt än nästa klick från sekundvisaren

jag står här
med handen tryckt mot strängen


Kanske är det så det börjar:
att låta en enda ton
få ljuda öppet,
utan att veta
om någon svarar.