Tidsandan är för mjuk och hård. Ett tyst gallskrik före attacken.

Allt är så uttråkande och inte tillräckligt mjukt och välkomnande för de handlingsförlamade vilka letar efter "liv och rörelse" och "att något ska hända" utanför dem själva. De letar efter snabba klipp och underhållning överallt i ett samhälle som går på knäna sedan länge och de tydliga orsakerna därtill vågar få knappt nämna... Nöjesparkerna är att lunka omkring i butikerna, barerna, skapa irriterande små konflikter och socialisera som gamla skvallerkärringar medan de bränner sin tid till intet värde. För svaga och dumma för att kunna forma ett eget liv, för lata att forma sig själva med introspektion och verkliga högre studier, för lama för att ta tag i det som ger dem liv. De letar efter att fylla tiden med hopplöshet och meningslöshet tills de dör av ålder.

"Det finns inget att göra. Det händer ju inget. Alla är så stela. Alla borde vara mer som i andra länder där alla är glada. Jag vill ha roligt, så gör något då."

Omogna, överblivna och oönskade är nu majoriteten av många länder.

Äcklet man tvunget visar retar fram attacker från dessa
vilka omtolkar saken till att det är rädsla för dem...

Dom där föraktar alla personliga gränser med verbal klagande okunnighet i allt och skryter om sin kompletta värdelöshet. Hålögda stackare hyllar det "gränsöverskridande" och "progressiva", vilket bara är synonymer till att vara utslagen och utdömd. Trakassera och hota, flaxa med armarna och grymta, börja gråta så du kan visa hur utvecklad och fin du är i känslolivet, hur du känner. Så modigt.


Inte många riktiga män eller riktiga kvinnor har setts i denna världen på många, långa år. Visst, fårskallarna räknas inte, men de hindrar, förstör och tar ändå vår plats i Livet.


Acceptera...

Acceptera aldrig skräp.

Det blir din död om du så gör.