Jag hade bestämt mig för att gå på intervjun mer av yttre omständigheter än viljan till att ha jobbet. Tjänsten var som klippassistent på ett produktionsbolag i Stockholm, och när jag tittade på hur jag skulle ta mig dit från Eskilstuna så såg jag att bara månadskortet skulle landa på cirka tretusen kronor. Det hela var med andra ord ett enda stort misstag; men vad gjorde man inte för att få in en fot i TV-branschen.
Kontoret låg i Värtahamnen vid Gärdets T-banestation och på skylten till ingången stod det skrivet Nordea - utan tillstymmelse till bankverksamhet.
”Tjena”, sa Erik, en småfet man i femtiofemårsåldern som öppnade ytterdörren klädd i jeans, t-shirt och träningsdojor. Vi hade tidigare haft en snabb mejlkonversation vilket resulterade i mötet jag nu befann mig på; och nu stirrade en blekfet man på mig genom sina svartbågade mediabrillor.
”Bra att du kunde komma med så kort varsel. Vi behöver nämligen ha tag i lite folk som kan hugga in och jobba.” Han tecknade åt mig att följa efter och jag tog rygg på honom i det spökkontor som tornade upp framför mig och varade tills vi kom till ett öppet kontorslandskap; och på andra sidan rummet stod en soffgrupp som vi fortsatte mot. ”Sätt dig”, sa han och pekade när vi kom fram, ”Vill du ha kaffe eller nåt?” Jag skakade instinktivt på huvudet medan jag satte mig och försökte verka så avslappnad som möjligt medan Erik satte sig mittemot.
”Ja välkommen hit till Badabong Arthur. Du har ju sökt tjänsten som klippassistent till realityserien Getfarmen som mitt bolag kommer sköta efterbearbetningen på. Det kommer gå på 5an till hösten.” Erik pekade pekade stolt på sig själv.”Men nu till själva tjänsten: det viktigaste är att du är noggrann och har koll på arbetsflödet. Vi har haft lite problem med tidigare medarbetare och deras insatser.” Det verkade som att han fokuserade blicken någonstans vid sidan om mig eftersom vi aldrig fick någon ögonkontakt, laptopen hade han lagt bredvid sig på soffan medan han forcerat viftade med händerna.”Alltså allt materialet från inspelningsteamet måste in direkt när det kommer; så att det går vidare till redaktörerna och de kan börja jobba”, han pekade bakom sig mot de tomma kontorsstolarna för att illustrera det han sa,”för annars står ju dom och snurrar!” Han tittade menande på mig utan att jag riktigt visste vad jag skulle svara. Istället gav jag honom en kort nickning. Erik plockade upp datorn igen och lutade sig fram mot mig; jag såg ett dokument med diagram och staplar som gick i vågrätt. Erik pekade på en av staplarna och fortsatte: ”Och här ser du hur produktionen ser ut, sätt till tid och budget. Det här är inte det projekt du ska jobba med, men jag bara visar för att du ska få en uppfattning. Den gröna stapeln visar tiden vi får in materialet på och där du måste sköta konvertering och inflödet så att, här ser du den gula stapeln, då ska redaktörerna redan ha hunnit titta igenom så att de kan klippa en storyline och föra det vidare till redigerarna.” Han tittade upp på mig för att få någon sorts respons och jag hummade lite lätt till svar.
”Och här ser du den gröna stapeln igen. Det betyder att du ska sköta export och tittkopior till kanalen. Längre fram blir det även färgkorr och lite annat om de är nöjda och inte vill ha fler ändringar.”
Erik backade igen och la tillbaka datorn på soffan, medan han knäppte med fingrarna: ”Alltså du kommer inte vara kreatör utan en simpel underhuggare. Om vi tar en liknelse så är du assistenten som spänner upp duken och ställer fram penslarna, så att konstnären kan måla. Det viktiga är att man får saker gjorda i tid och att allt blir korrekt : det är ett tåg som måste rulla!”
”Det låter rimligt..”
”Du förresten bara så du vet, det här är en projektanställning: två-tre månader max. Så jag hoppas att du är med i a-kassan?”
”Ja, jo eller jag har funderat på att gå med.”
Ett mästrande finger dök upp framför mig:”Alltså förutom att sköta jobbet är det väldigt viktigt att gå med i a-kassan, om du ska rulla vidare i den här branschen. Mellan januari och mars finns det inga jobb och om du inte vill vicka på långvården är det lika bra att du funderar på hur du ska klara din försörjning. Har du lägenhet?”
”Ja”
”Jag menar inte att lägga mig i din privatekonomi, men hyran och andra kostnader står ju och tickar på oavsett. Lika bra att använda sig av systemet.” Erik betraktade mig med ett litet finurligt leende som jag inte visste hur jag skulle tolka. Han reste sig upp.”Jag tror vi avslutar här, vi behöver nog fundera på det här bägge två. Dessutom måste jag göra lite fler intervjuer. Jag visar dig ut.” Jag reste mig upp och följde efter medan han svansade mot utgången.
Vi gick tillbaka genom spökkorridoren och medan vi promenerade berättade Erik om lokalerna: ”Tidigare så hyrde vi kontor i Östermalm. Men det blev så dyrt och när de skulle renovera så bestämde vi oss för att flytta ut permanent, inte en dag för tidigt. Det är sjukt mycket billigare att hyra här än i stan. Plus att vi ligger kant i kant med alla andra produktionsbolag i branschen.”
”Jag såg att det stod Nordea på skylten utanför”, sa jag för att komma med någon sorts stickreplik på hans utläggning.
”Precis, det är Nordeas gamla lokalkontor. Men tror att dom fick lägga ner verksamheten eller om de var tvungna att omorganisera. Och in flyttade jag!” sa han och avslutade med ett skratt.
När vi närmade oss ytterdörren tog Erik i hand. ”Jag hör av mig via telefon längre fram. Men glöm nu för allt i världen inte att gå med i a-kassan.”