ett rotat bland maskarna
men ännu ungt träd
det tror att det rusar fram genom livet
bara för att det blåser

långt bortom berget
finns kanske vatten, länge
har kamelen burit mig, och långt,
hon brukar hitta vatten
åt mig, och åt sig för den delen,
så jag låter henne gå
som hon vill, min kamel

jag var förresten straffånge i rymden hos
kejsar nero II
det var bara han, i sina krinoliner, och jag
han frågade ofta och jag svarade alltid
att jag var relativt lycklig

jag funderar över jordens framtid
du bär rosor till komposten
vi blir äldre
alltmer okända
alltmer tillfreds