Läste just Tomas Tranströmers lilla diktsamling Sorgegondolen. En passande läsning för långfredagen. Endast två rader fastnade denna gång:
Som världshistorien / som skrattar på fel ställe.
Men den gav å andra sidan upphov till en liten text som kanske blir en del av en dikt så småningom. Den handlar om att skratta på fel ställe.