"Folks komplex leker man inte med."

De komplexfyllda massornas självupptagenhet har ibland nått höjder få trodde vara möjliga. Det finns givetvis gott om individer, liksom undertecknad, vilka gärna offrar sig osjälviskt för olika syften och mål, men som nämnt tidigare finns en gnagande tanke lurande i bakgrunden över att man ändå uppfyller ett egoistiskt behov av status med sitt namn för eftervärlden.

Det finns givetvis många grader av diverse olika komplex, eller snarare handlar alla komplex om brister i en tänkt och pådyvlad "perfektion" vilken saknas. Komplexen för brister i utbildning handlar ibland om saknade kunskaper, mer vanligen om att inte kunna bruka statusen i själva bekräftelsen från universiteten och ha medföljande papper på "utbildning" och "kunskaper".

Utseendet ger de mest förekommande komplexen; vilket visserligen är en bedömningsfråga, men vi kan lugnt säga att vi alla vet vilka som anses vara vackra och fula. Narcissister däremot har ofta stora komplex i en vriden självbild, men utan den så orkar de inte leva vidare. Men, allt saknar i stort bärighet om varelsen har övertydliga brister som otillräcklig längd, dålig personlighet, fetma, flintskallighet, acne, fula kläder, och mycket annat. Komplex handlar givetvis om en status inför sig själv och omvärldens blickar.

KOMPLEX SOM DRIVKRAFT

Komplexen blir psykologiska från det fysiska och härrör från föreställningar om vad som leder till tänkbara orsaker kring vilka som misslyckas eller lyckas i livet. Valet, eller möjligheten till valet, mellan att kunna vara aktivt producerande eller bli till en passivt konsumerande ger exempelvis en slags rättighet till existens, om man nu producerar konst, litteratur, musik, eller driver något företag i någon bransch. De lätt komiska "häftighetskomplexen" förekommer i regel där trendkänsligheten i populärkultur eller snobberi inom "finkultur" lurar utövaren att den har koll och är rätt. Vissa vill tro att desto mer obskyrt och svårt det man sysselsätter sig med är finare, medan andra förlitar sig på antikens ideal för liknande bekräftelser, och sist så har vi de som på fullt allvar ser att nå kändisskap inom "mainstream" är allt som existerar. Allt är precis lika dumt, meningslöst och statusbefriat om det nu saknar Vetandet.

Ser ibland, och är även bekant med, personer vilka har en stil vilken gått ur tiden och de vägrar i stort ändra sin tonårsperiods värderingar med kvasipolitiskt tankegods, fjantiga beteenden och en låtsasidentitet. Andra anpassar sig till vad-som-gäller-just-nu och är särskilt pinsamma i sin rädsla att mista någon slags skräpkulturell "relevans".

Vi kan alla ha olika brister vilka inte alls ger komplex då själva värderingen av en brist kan uppvägas av andra fördelar. Trots allt så blir man vad man vet.