Man drar icke in trappuppgången i sin lägenhet, i synnerhet inte själva trappan. Dess offentliga steg behöver flera privatpersoner för att komma till sin respektive dörr. Alla trivs ej med att åka hiss, som Theresia Trappini tycks tro. Ingen får lägga beslag på enskilda trappsteg, än mindre transformera dessa till egen interiör (förutom reparatören eller ordningsmakten, och då i syfte att komma till klarhet med något allmänt farligt skeende). Dock må det vara hänt att grus och småplock kommer med på kuppen, liksom att andras fotspår följer med över ens tröskel.

Det samlas alltför lätt imbecilla karaktärer i det här huset, med tämligen överdrivna vanemönster. Ingemar Isola har inte återvunnit sina fullmatade kassar på trettiotvå månader, och sitter såpass isolerad att han börjat blanda ihop halvlösta korsord med ofärdiga diktsamlingar och vartenda kvitto från 70-talet välsorterat. Hos familjen Sjölund-Gunnarsson tätnar alltjämt röken i köket från brödrost och febriga barndomar, parallellt med dimdränkta musikvideos som aldrig kommer bli lika kända som lukterna från rätt rum vid fel tidpunkt.

Snöa inomhus ska det aldrig göra. Har hört att Lyngskogs får ständigt nya snöflingor i sin lya, vilket de dessutom finner vara skönt. Föga försvarbart ens om det sker på elektrisk väg. Hur skulle det se ut ifall snö föll hos varenda hyresgäst?! Nej, vi bor inte i runda glasglober - vi bor fortfarande i fyrkantiga rum.

Man ligger ej och grovhånglar i en snödriva invid porten, som Stefan & Susette gör. Om man ska hålla på, så sköts det hela hemma i sänghalmen, på klassiskt vis. Porten har en gemensam kod, som somliga tycks ha förväxlat med att vara kåt. Folk måste ha tålamod nog att få upp nyckelknippan, innan de utsätter varann för febrig risk till förkylning.

Balkongräcket är icke till för att klamra sig fast vid, med ett paraply i andra handen och benen svävande i luften. Vad gör man ens ute på balkongen under stormiga förhållanden?! Utrymmet ska särskilt undvikas när man har smuttat för gott om franska viner, som Fabienne Fontaine. Föga hjälper det livhanken att scenen är ganska rolig trots allt.

Folk ska inte tro att de får omboka tvätt-tiden hur ofta somhelst. Man håller inte på och ändrar sig från onsdag till måndag eller från 17 till 14 och framåt tillbaks igen. Man bestämmer sig för exakt när skiten ska rotera i trummorna. Sen så försöker man icke snacka så mycket i tvättstugan. Den där Emile Elmi är säkert en trevlig människa, men när vi tvättar så tvättar vi. Det finns forum för annat.

På inga villkors vis får vi hyra ut till varelser som saknar mänsklig status. Varken i andra eller fjärde hand, varken till vättar som Tri-Leva gör eller till silverfiskar som Sylvester rentav blivit en själv.

Kvinnor är bra på det här med kläder, men vissa fastnar i den stil som rådde när de var små, inte minst Liselott i sitt 80-tal. Man får faktiskt anpassa sig litegrann efter rådande decennium, inte blott springa omkring i Retro. Vad hon klär på sig eller klär av sig mellan väggarna därhemma, lägger jag mig inte i. Dock när mintgröna trianglar joggar runt i trappuppgången bland aprikosa trosor, blir vi andra lätt vimmelkantiga. Smaken får lov att hålla sig till någon sorts konsensus.

Man ska inte behöva möta samma granne åtta morgnar per vecka, medan andra råkar dyka upp vart tolfte år. Sådan frekvens torde bli ett fall för Privatdetektiv Parallell att pussla om.

Här bor ett fåtal vanliga personer, såsom främst Emma Andersson. Även de mysigt lysande fönstren hos Towiho Natriszmyljec har blivit hur normala somhelst. Hunden Douglas är ingen besynnerlig hyresgäst alls. Mig däremot brukar många räkna till den sällsamma skaran, eftersom jag tycks hysa sådant starkt behov av normaliserande riktlinjer. Fastighetsskötaren har inte ens angivit mitt riktiga namn på dörren, och låtit bli att koppla den till porttelefonen - förmodligen av oro att jag ska klaga på någon.

Vilken vettig människa samlar på skivalbum från ett enda år? Ska man ha massa musik stående i hyllorna, så väljer man i varje fall inte sånt oväsen som utgavs 1972. Raymond Yarddust borde också höra att 1964 var en långt bättre årgång, för att inte tala om alla stenkakors goda hållbarhet.

Att tälta inuti lägenheten - vem tusan kommer på en sådan idé?!? Lite mer förståeligt vore att bygga sitt villahus därinne, som Skimmerström svamlar om. Kan funka, men man får icke skruva fast saker i golvet. Gömma redskap bakom tapeterna är nog ännu mer nonchalant mot nästa gäst, som Melina Lindansare sysslar med. Sånt syns även om man bor i mitten av hela höghuset - då hjälper det ej att fälla ridån utanför fönstren Vårsolen tar sig in förr eller senare, i värsta fall genom rörsystemet så vi får översvämning. Urmas & Andrus drog med i en undervattensbåt fastän bor högst upp. Deras granne Torkel fick ägna hela höstkanten att torka bort obskyra teorier som sipprat in även hos honom.