Först trodde jag att enskilda flasklock måste ha blivit feltillverkade, när sista strängen ej ville lossna. Efterhand misstänkte jag en medveten strategi, som om fabrikerna skulle spara pengar genom att låta korkarna karvas mindre noggrant (fast väl tvärtom kräver extra behandling?).

Till sist sökte jag lösning på mysteriet, och fann hur lagstiftning tvingar locket att behålla kontakt med själva kärlet - så att plasten icke ska hamna på miljöfarliga avvägar. Har så gott som aldrig tappat bort ett lock i hela mitt liv. Risken är dock större när man blir frustrerad och stressad över korken?!

Hursomhelst struntar jag i att begagna den nya funktionen. Lirkar istället, vrider runt och sliter av sista strängen. Blir annars svårare både att dricka och skruva på igen = lättare att råka kladda ned staden och naturen.

Dessutom i de många fall som packen är av papp - hur kan folk längre förväntas källsortera plastlock för sig? Den goda idén tycks mig motverka sitt syfte.