Gullros
var länge
min bästa kovän i
hagen
Hon bar

under halsen
en plåtskälla
en i trakten
välkänd ljudklocka
Jag minns
klangen än

Jag kunde höra
hur hon i
gräset bland
träden gick

Vid ena ögat
hade hon en
brun prick

En dag kom
slaktaren och
det var vår

Då kom det ur
min mors ögon en
och annan tår

Än idag jag ibland av
dessa minnen på
kinden en
droppe får.

© Haldor Paulsson