jag vet inte hur lång tid
som egentligen ryms
mellan sekunder
men det känns som evigheter
från förra gången tills nu

det var du och det var jag
och aldrig har himlen
varit mer blå
än när den mötte sjön idag
utanför tågvagnens fönster

och ett grönare gräs
får man leta efter
än det under oss
vi som älskar varandra
i nöd och lust
och i hemlighet

jag vet
att nöden är laglös
och lusten med
i en främmande stad i ett rum
där gardiner fungerar som sköldar
mot världen utanför fönstret

och
vad svårt det är att inte fastna
i turbulensen och farten
och allt som står alldeles stilla
som stormen i mig
och lugnet
i dess centrum som är du

jag vet inte alls vad de kallas
stunderna mellan sekunder
men de känns som evinnerlighet
från nu till sen och till nästa gång