slår jag mig till ro
sträcker lojt ut mig för att vila
lite lagom lutat mot stammen
halvliggande dåsar
jag i eftermiddagens skugga
vaknar till i månens
svala sken, ljusblått
gråvitt stjärnljus
skänker mig ro
med mörkret runtomkring likt
en omsvepande mantel av sammet
känner jag mig trygg
lugn
vilande
väntande
på någon
väntande på dig
du som är beskyddare av den
skock av får som lugnt betar
sitt gräs runt omkring mig
där jag ligger dåsande
Då natten är inne
tiden redo anländer han
Han som är vår Herre
Vår Herre som vaktar sina får
även under den mörkaste natt