Måste jag vara tyst?

Det finns stora ord och mycket som vill fram

Jag brinner för häftigt
jag hatar er alla
och era föreställningar
om hur allt ska vara

det skaver för varje hjärtslag
det är saknaden som gör sig påmind
(och allt det andra)

ibland blir gapet för stort
och frågorna för många

alla ni som dömer
lär er förstå
att det inte alltid måste vara världen som är skev
- kanske är det ni som lutar?